Kom precis här och nu på att jag är rätt nöjd med livet. Borde verkligen inte klaga.  

Har 2 jobb som jag trivs super bra med. 
En fin lägenhet och ett eget hem. Mitt bara mitt. Ingen annan än jag och alle som bestämmer här hemma. 
En sambo som gör allt för mig och har blivit en helt annan person, helt underbar. 
Och inte nog med det. Världens bästa dotter. Vad vore jag utan henne? Vill inte ens tänka tanken hur mitt liv sett ut utan henne. 

Nog var det tufft att skaffa barn när man fortfarande gick i skolan.  Men jag han precis ta studenten innan hon föddes. Och började jobba precis innan min föräldra penning tog slut. Sen har allt rullat på som på räls.